Fyra hörn
Vi vaknade på lördagsmorgonen av en himla massa sirener, vi bodde visst granne med räddningstjänsten i Kayenta. Efter en rejäl frukost körde vi iväg på en liten avstickare. Vi var nämligen bara en timme bort från "Four Courners", ett monument på gränsen mellan Arizona, Utah, Colorado och New Mexico. Själva platsen är väl mest ett turistjippo omringat av indianmarknader, men vi är ju turister, eller?
Vägen vi fortsatte köra gick faktiskt en liten bit in i Colorado och ganska länge i New Mexico, så vi tycker nog att vi har varit i de staterna också nu "på riktigt".
Efter några timmars transportsträcka utan några större överraskningar valde vi att köra genom nationalparken Petrified Forest som passerades på vägen. Vi visste inte vad vi skulle förvänta oss, och i början var det "bara" utblickar över Painted Desert, rester av gamla boningar ("pueblos") och hällristningar. Sen kom det som verkligen var förstenad skog, nämligen rester av flera hundra miljoner år gamla, döda träd som förvandlats till sten.
För att ge en kort version så har de omkullfallna träden bäddats in i flodslam, vulkanaska och lite annat som strypt syretillförseln och därför hindrat förmultning. Sen har kiselhaltigt vatten trängt in som så småningom ersatt träet med mineraler. Därefter har erosionen slipat bort den mjukare sandsten som funnits runt dessa rester samtidigt som landhöjning gjort att den gamla flodbädden blivit en högre, gräsbevuxen platå. Ursäkta om jag inte fått allt rätt, skulle egentligen vilja säga som Gösta Ekman: "vete fan hur det går till"...
(Nu undrar Lovisa om det här verkligen var den korta versionen???!)
Det finns i alla fall massor av "stubbar" utspridda över dessa slätter som egentligen är stenar. Det är hård kontroll, vi fick frågan när vi körde in i nationalparken om vi medförde något förstenat trä i bilen (!), och vi blev upplysta om att fordonen kunde genomsökas vid utfärd, men tydligen är stöldrisken stor. När vi kom ut på andra sidan fanns jättelika butiker som sålde dessa stenar som trädgårdsprydnad så man förstår kanske. Så har vi lärt oss något nytt idag också!
Vi fortsatte söderut genom Arizona. De öde slätter som vi blivit så trötta på under de senaste dagarna byttes till berg och skog och lite svalare temperaturer, men när vi körde vidare på sydsidan förstod vi varför Arizona har kaktusar på sina registreringsskyltar. Nu blev det nästan 40 grader varmt igen och Micke, som slitit upp kameran vid åsynen av sin första kaktus, blev helt ifrån sig när de fanns överallt...
Framåt kvällen var vi framme vid dagens mål, Scottsdale i Arizona. Det är en välmående förstad till Phoenix och vi bor på Days Inn för drygt 60 dollar, helt OK. Ännu bättre blev det när det visade sig vara två minuters promenad tvärs över parkeringen till Fashion Square, ett stort och jättefint köpcentrum. Nu hann vi inte handla något, men vi åt billigt och gott på deras Food Court och avslutade kvällen med att se Bilar 2 på biografen, ett nöje för hela familjen!
Vägen vi fortsatte köra gick faktiskt en liten bit in i Colorado och ganska länge i New Mexico, så vi tycker nog att vi har varit i de staterna också nu "på riktigt".
Efter några timmars transportsträcka utan några större överraskningar valde vi att köra genom nationalparken Petrified Forest som passerades på vägen. Vi visste inte vad vi skulle förvänta oss, och i början var det "bara" utblickar över Painted Desert, rester av gamla boningar ("pueblos") och hällristningar. Sen kom det som verkligen var förstenad skog, nämligen rester av flera hundra miljoner år gamla, döda träd som förvandlats till sten.
För att ge en kort version så har de omkullfallna träden bäddats in i flodslam, vulkanaska och lite annat som strypt syretillförseln och därför hindrat förmultning. Sen har kiselhaltigt vatten trängt in som så småningom ersatt träet med mineraler. Därefter har erosionen slipat bort den mjukare sandsten som funnits runt dessa rester samtidigt som landhöjning gjort att den gamla flodbädden blivit en högre, gräsbevuxen platå. Ursäkta om jag inte fått allt rätt, skulle egentligen vilja säga som Gösta Ekman: "vete fan hur det går till"...
(Nu undrar Lovisa om det här verkligen var den korta versionen???!)
Det finns i alla fall massor av "stubbar" utspridda över dessa slätter som egentligen är stenar. Det är hård kontroll, vi fick frågan när vi körde in i nationalparken om vi medförde något förstenat trä i bilen (!), och vi blev upplysta om att fordonen kunde genomsökas vid utfärd, men tydligen är stöldrisken stor. När vi kom ut på andra sidan fanns jättelika butiker som sålde dessa stenar som trädgårdsprydnad så man förstår kanske. Så har vi lärt oss något nytt idag också!
Vi fortsatte söderut genom Arizona. De öde slätter som vi blivit så trötta på under de senaste dagarna byttes till berg och skog och lite svalare temperaturer, men när vi körde vidare på sydsidan förstod vi varför Arizona har kaktusar på sina registreringsskyltar. Nu blev det nästan 40 grader varmt igen och Micke, som slitit upp kameran vid åsynen av sin första kaktus, blev helt ifrån sig när de fanns överallt...
Framåt kvällen var vi framme vid dagens mål, Scottsdale i Arizona. Det är en välmående förstad till Phoenix och vi bor på Days Inn för drygt 60 dollar, helt OK. Ännu bättre blev det när det visade sig vara två minuters promenad tvärs över parkeringen till Fashion Square, ett stort och jättefint köpcentrum. Nu hann vi inte handla något, men vi åt billigt och gott på deras Food Court och avslutade kvällen med att se Bilar 2 på biografen, ett nöje för hela familjen!
Kommentarer
Trackback
